Autonom tonus och hjärtfrekvensvariabilitet är viktiga indikatorer på din hälsa – här är varför
 | Dr Elisabetta Burchi, MD, MBA Klinisk psykiater Ledare för translationell forskning vid Parasym. |
Människor behöver vara flexibla för att kunna anpassa sig och blomstra i olika miljöförhållanden. Eftersom beteendemässig psykologisk flexibilitet anses vara en av de mest adaptiva personlighetsegenskaperna, är funktionell variabilitet en nyckelfunktion hos friska biologiska system. För att kunna anpassa sig till föränderliga omgivningar och upprätthålla fysiologisk homeostas uppvisar friska biologiska system funktionell variabilitet, såsom komplexa och icke-linjära aktivitetsmönster.
Även om det kan verka kontraintuitivt, är ett friskt hjärta inte alls som en metronom. Ett hjärta i gott skick uppvisar så kallad ”hjärtfrekvensvariabilitet” (HRV), en fluktuation i tidsintervallen mellan på varandra följande hjärtslag. HRV gör det möjligt för det kardiovaskulära systemet att reagera på plötsliga fysiska och psykologiska utmaningar mot homeostasen med snabba funktionella justeringar.
Under de senaste decennierna har intresset för HRV och dess koppling till kardiovaskulär kondition ökat. Många studier har visat att HRV är en känslig indikator för högre risk för negativa kardiovaskulära händelser och död oavsett orsak. Detta förklaras biologiskt av att HRV är en korrelativ markör för den komplexa interaktionen mellan nervsystemet och hjärtrytmen och kan känsligt avslöja de fysiologiska processer som ligger till grund för kardiovaskulär motståndskraft.
HRV återspeglar neurokardiell funktion och speglar i slutändan balansen i det autonoma nervsystemet, vilket är resultatet av samspelet mellan ömsesidigt beroende regleringssystem som verkar över olika tidsskalor. Detta komplexa system omfattar balansen mellan parasympatisk och sympatisk aktivitet, variationer i blodtryck, känslotillstånd och ämnesomsättning som påverkar HRV över minuter till timmar, men också dygnsrytmer som verkar inom ett 24-timmars intervall.
Men vad är en optimal nivå av HRV?
Som tidigare nämnts uppvisar friska biologiska system rumslig och tidsmässig komplexitet. Sjukdomar kan innebära antingen en förlust eller en ökning av HRV-komplexitet, vilket får HRV-mätningarna att antingen minska eller öka.
Bortsett från vissa hjärtledningsavvikelser som kan öka HRV avsevärt och diagnostiseras med ett elektrokardiogram, uppvisar de flesta kroniska degenerativa tillstånd som påverkar hjärt-kärlfunktionen en minskning av den autonoma moduleringen av hjärtfrekvensvariabilitet.
Särskilt hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF) är förknippad med uttalad autonom dysfunktion, ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemet (SNS) och minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet (PNS).
Omvänt har parasympatisk tillbakadragning och sympatisk överaktivitet med efterföljande minskning av HRV också kopplats till klinisk depression och psykologisk stress, väletablerade riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar.
Det komplexa samspelet mellan SNS och PNS-aktivitet verkar därför vara avgörande för ett friskt fungerande hjärta. Nya studier antyder att HRV inte bara är en korrelativ markör för autonom funktion, utan också kan moduleras för att förbättra kliniska resultat.
Regelbunden aerob träning är ett viktigt terapeutiskt verktyg som kan främja positiva justeringar i hjärtats autonoma modulering, antingen genom att minska den sympatiska påverkan och/eller öka den vagala påverkan på hjärtat, vilket därmed ökar HRV.
HRV-biofeedback, en långsam andningsteknik, har också visat sig påverka kardiovaskulära resultat hos patienter med olika kroniska tillstånd, inklusive hypertoni, astma, depression, ångest och sömnstörningar, genom en liknande omreglering av det autonoma nervsystemets aktivitet.
Viktigt är att en återställd balans i det autonoma systemet med återställda nivåer av vilande vagusmedierad HRV har kopplats till bättre kardiovaskulära resultat och förbättrad prestation av exekutiva funktioner som uppmärksamhet och känslomässig bearbetning i prefrontala cortex.
Hur förbättrar jag min HRV?
Förutom dessa beteendemässiga strategier finns det andra icke-invasiva neuromodulerande tekniker som kan användas terapeutiskt för att direkt återbalansera funktionen i det autonoma systemet: vagusnervstimulering (VNS) utövar starka antiadrenerga och antiinflammatoriska effekter och kan utföras transkutant genom stimulering av den aurikulära grenen av vagusnerven.
Parasym:s icke-invasiva neuromodulationsteknologi som använder lågintensiv transkutan VNS (LLTS) har studerats vid behandling av hjärtsvikt. En tidig studie tillämpade transkutan stimulering av den aurikulära grenen av den högra vagusnerven vid tragus och visade en akut förbättring i vänsterkammarens (LV) longitudinella mekanik, associerad med en gynnsam förändring i sympathovagal balans. Detta tyder på att patienter med sämre longitudinell hjärtfunktion, såsom de med hjärtsvikt, skulle ha ännu större nytta av denna behandlingsmetod.
Nyligen har en randomiserad klinisk studie som använde Parasym:s neuromodulationsteknik bekräftat dessa resultat och visat signifikanta förbättringar i hjärtmekanik, minskningar av inflammatoriska cytokiner och förbättrad livskvalitet hos patienter med hjärtsvikt, vilket tyder på att Parasym:s icke-invasiva vagala neuromodulering kan vara ett genomförbart, prisvärt, tillgängligt och effektivt terapeutiskt verktyg för hjärthälsa.
Slutsats:
HRV är en användbar parameter som kan vägleda bedömningen av patologiska tillstånd såväl som terapeutiska ingrepp.
Aerob träning, andningstekniker och riktade icke-invasiva neuromodulationsinterventioner är genomförbara, prisvärda, tillgängliga och effektiva terapeutiska verktyg för att påverka hjärthälsan.
Schiweck C, Piette D, Berckmans D, Claes S, Vrieze E. Heart rate and high frequency heart rate variability during stress as biomarker for clinical depression. A systematic review. Psychol Med. 2019 Jan;49(2):200-211. doi:10.1017/S0033291718001988.
Tran N, Asad Z, Elkholey K, Scherlag BJ, Po SS, Stavrakis S. Autonomic Neuromodulation Acutely Ameliorates Left Ventricular Strain in Humans. J Cardiovasc Transl Res. 2019 Jun;12(3):221-230.
Burlacu A, Brinza C, Popa IV, Covic A, Floria M. Influencing Cardiovascular Outcomes through Heart Rate Variability Modulation: A Systematic Review. Diagnostics 2021;11:2198.
Shaffer F, Ginsberg JP. An Overview of Heart Rate Variability Metrics and Norms. Front Public Health. 2017;5:258.